New York
Vi har haft sa jakla kul, det var bara Maria som fattades, varan hissdam.
Nu sitter jag pa det forsta hostelet som jag bodde pa nar jag kom till New York. Sangen som jag skulle ha har blivit snodd av nan. Sa nu far smidiga Karin sova pa overslafen igen!
Jag har forresten blivit halt, ett liten rod grej under min fot gor sa att jag inte kan ga riktigt. Sa jag maste vila mina fotter lite.
Nar jag och Lena vantade pa tunnelbanan en dag borjade en man att prata med oss. Han hette Lars-Erik och hans typ farmor eller natt var fran Sverige. Sa han kunde lite svenska och forstod svenska ganska bra.
Det roliga var nar han uttalade sitt namn (tank er amerikans uttal) och vi sa det som det ska sagas. Da sa han "Jag kan inte ens uttala mitt namn riktigt!" Hahahah! Vi tyckte iaf att det var skitkul!
Lars- Erik den gamle räven, vad kul att ni stötte på honom=) hälsa nästa gång.
Hej Karin! Jag har ju som helt missat att jag kan följa din resa på din blogg, så nu har jag suttit och läst alla dina inlägg hittills. Verkar som du har det jättebra där och allt verkar flyta på. Hoppas man få se lite bilder när du kommer hem. Är sååå avis!!!!! Måste vara helt underbart där borta!
Kram
Hej Karin!
Äntligen så har även jag hittat din blogg. Det tog lite tid:-) Du verkar ha det riktigt trevligt. Vi saknar dig och väntar på att du ska komma hem och jobba igen. Synd med finanskrisen och den svaga kronan. Men det drabbar väl ingen fattig:-)
Sköt om dig. Kramar Anna-Karin
Haha! de är som den där lille halvsvenske ungen som är skådespelare. Nu vet ja ju inte hur sant de här är för de va elin som sa det men han heter ju Per-Erik Sullivan men han fick byta namn för ingen kunde uttala det i USA där han då såklart bor. Så han får heta bara Erik o ha per som mellannamn, de tyckte ja va kul. säger lite om min humor iof :P du vet han den yngste kille i malcolm ett geni i familjen :D
